Varifrån kom Johan Bures uppgifter?

Johan Bures släktbok innehåller uppgifter om närmare 2000 ättlingar till Buresläkten. Den innehåller även uppgifter om att släkten skulle härstamma från ”Fale Bure”, en medeltida storman i Medelpad. (Andra personer än Johan Bure har senare utökat släkthistorien med påhittade anor ner till personer som omnämns på runstenar, men det är en annan historia)

Uppgifterna i släktboken är trovärdiga till det sena 1300-talets Bureå, men inte längre bak. Här förklarar vi varför:

Det finns ett missförstånd kring trovärdigheten i de olika delarna av den släkthistoria Johan Bure nedtecknade i släktboken. Den som inte känner till hur släktboken tillkom, kan lätt tro att han fick alla uppgifter i intervjuer med sina egna släktingar, vilka ju borde känna till sin släkt flera hundra år tillbaka.

Men detta är ett vanligt missförstånd. Det var inte Johan Bures egna släktingar som gav honom uppgifterna om släktens härstamning från Fale Bure i Sköns socken, Medelpad. De ca 20 släktingar som Johan Bure intervjuade1 berättade utförligt om släktens härstamning tillbaka till Gamle Olof2 (och i ett fall till Herse3) i Bureå. Dessa män var, enligt släktingarna, Buresläktens tidigast kända anfäder.

De släkttavlor som Johan Bure sammanställt utifrån sina släktingars berättelser är trovärdiga genom att det finns många samstämmiga uppgifter. Att de också är för tiden ovanligt ärliga, i det att de tar upp oäkta barn, frillor och avrättade personer, ökar deras trovärdighet4.

När Johan Bure sedan, den 8/4 1601, besökte Skön socken, fick han av kyrkoherden, Herr Peder (som inte tillhörde släkten), höra legenden om ”Fale hin unge” och se dennes gravsten på kyrkogården5,6. (En berättelse som sannolikt återgår på den Farthæghn Unge, som var underlagman i Medelpad vid 1300-talets mitt).

Detta gjorde av allt att döma så stort intryck på honom att han gav denne Fartheign namnet ”Fale Bure” och införlivade honom i släkttavlan. Det syns tydligt i original-släktboken hur släktens generationer ursprungligen utgått från stamfadern Gamle Olof, vilket Johan Bure senare (med annat bläck) utökade till Fale Bure. Att Johan Bures släktkedja från den fiktive Fale Bure till Buresläkten i Bureå inte kan stämma, visas av att Fale Bure isåfall skulle ha varit minst 150 år gammal när han blev pappa…7

Tillkomsten av släktboken har granskats av Urban Sikeborg, som konstaterar ”Att Gamle Olof en gång varit den äldste förfader som Johan Bure känt till namnet antyds redan av hans sätt att numrera generationerna i marginalen i släktbokens tabeller. Av släktboken i autograf framgår att de flesta av dessa generationsbeteckningar är tillagda i efterhand, med annat bläck, med Fale hin unge i Byrestad i Skön som utgångspunkt.”8

För att förstå hur Bure-genealogin kommit till, och vad som Johan Bure baserat på förstahandsuppgifter från släkten, till skillnad från senare berättelser från helt andra personer, är det viktigt att man källkritiskt studerar hur och när delarna i Johan Bures släktbok skrivits. Det har Urban Sikeborg gjort mer ingående än någon annan. Därför rekommenderar vi att läsa hans artiklar på DVD:n med Johan Bures släktbok i original.


Källor:

  1. Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok, Sikeborg Urban, 2014, sid 24 ff.
  2. Bure-stamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge, Sikeborg Urban, 2014, sid 1 f.
  3. ibid., sid 3 ff.
  4. Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok, Sikeborg Urban, 2014, sid 30.
  5. Johan Bures släktbok i original, insida av omslag och sidan 132 ff.
  6. Sumlen, Johan Bure (Klemmings utgåva 1886), s. 191 f.
  7. En central del i Johan Bures biografi om “Fale Bure” är att han ska ha deltagit i slaget vid Lena år 1208. Herse, som nämns som Buresläktens stamfar i Bureå, var född ca 1350-1360 och om den Fale Bure som Johan Bure beskrev skulle ha funnits och varit far till Herse, skulle han ha varit över 150 år gammal.
  8. Bure-stamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge, Sikeborg Urban, 2014, sid 1.