Släkten Stenklyft är inte Bureättlingar på fädernet

Det finns många släkter som i äldre skrifter hävdat fädernehärstamning från Buresläkten. Uppgifter som modern källkritisk forskning visat inte stämmer. Släkten Stenklyft är en sådan släkt, som visat sig inte ha fädernehärstamning från Bure.

Släkten Stenklyft härstammar från länsmannen, gästgivaren och riksdagsmannen Christopher Hansson (1589-1655) i Helgum, Säbrå socken. Den förste som antog släktnamnet var Christophers son Jakob Stenklyft (1625-1686), som blev lantmätare och senare kronofogde i Jämtland.

I äldre skrifter finns uppgifter att Christopher Hansson skulle ha härstammat från Buresläkten via sin fädernelinje. Uppgifterna kommer från Johan Bures släktbok, där två olika fädernelinjer presenteras:

Christopher Hansson
Johannes Laurentii
Laurentius Svenonis
Sven Pedersson
Peder Falesson
Fale Olofsson
Olof Hersesson i Bureå
Christopher Hansson
Johannes Laurentii
Laurentius Svenonis
Sveno Petri
Petrus Gudmundi
Gudmund
Fale
Halsten Bure
Fale hin Unge

Släktlinjerna som nedtecknades i släktboken fick Johan Bure från Anders Bure1 respektive Carl Oxenstierna2. De motsägelsefulla uppgifterna redovisas på ett knapphändigt och mycket rörigt sätt i släktboken, vilket är ett tydligt tecken på att Johan Bure hade svårt att få ihop en trovärdig släktlinje3.

Generationerna före Laurentius Svenonis har inget stöd i någon bevarad historisk källa och allt detta fick Bure-kännaren Urban Sikeborg att redan 19964 konstatera att Bure-härstamningen var uppdiktad, sannolikt för att ge de tre adlade bröderna Bure (kusiner till Christopher Hansson) en fädernehärstamning från Buresläkten. De hade redan en säkerställd härstamning från Buresläkten via sin mor, Elisabet Andersdotter från Skellefteå, men vid denna tid var fädernehärstamning det som tillmättes störst betydelse i adliga släkter.

DNA-undersökning gav säkert svar

2013 genomfördes en DNA-undersökning av tre manliga ättlingar till Christopher Hansson. De tre männen härstammar via sina raka fädernelinjer från tre av Christophers söner, däribland Jakob Stenklyft. Det innebär att de alla bär på Christopher Hanssons Y-kromosom, som ärvs från far till son genom generationerna.
Resultatet av DNA-testerna visade5 att de alla tre verkligen bär på samma Y-kromosom, vilket därmed bevisligen är den Y-kromosom som de alla ärvt från Christopher Hansson.

Stenklyftsläktens Y-kromosom tillhör haplogrupp R1b (fördjupade tester har fastställt den mer detaljerade haplogruppen till R-Y107916). Buresläktens Y-kromosom, som fastställts med samma metoder, tillhör haplogrupp G2a (eller den mer detaljerade haplogruppen G-Y129707). Det innebär att fädernelinjerna för Christopher Hansson och Buresläkten inte går ihop förrän i en gemensam anfader som levde för ca 50 000 år sedan8.

DNA visar alltså helt säkert att Christopher Hansson, och därmed släkten Stenklyft, inte hade någon fädernehärstamning från Buresläkten. Detta bekräftar därmed den källkritiska forskningens slutsatser att Burehärstamningen är påhittad.

Detta är ett fint exempel på hur DNA-undersökningar kan samspela med arkivforskning för att med säkerhet ta reda på vilka släktuppgifter som är sanna och inte.

Hjälp till att sudda ut de felaktiga släktlinjerna!

Tyvärr cirkulerar de föråldrade och påhittade uppgifterna fortfarande på nätet, till skada för den faktabaserade forskningen om norra Sveriges släkter och historia. Vi uppmanar alla som råkar ha den felaktiga släktlinjen i sin antavla att stryka den, så att inte uppgifterna sprids vidare.

Stöter du på någon som har dessa uppgifter utlagda på nätet, påpeka gärna att de är felaktiga och hänvisa till denna artikel.


Källor:

  1. Se Johan Bures originalsläktbok, sid 134.
  2. Se Johan Bures originalsläktbok, sid 133.
  3. Den källkritiska genomgången av hur dessa två fabricerade släktlinjer tillkommit presenteras i Sikeborg U., ”Hur herr Engelbrekt i Säbrå blev en Bure”, Genealogiska Föreningen (2014).
  4. Sikeborg U. (Släktforskarnas Årsbok) 1996, s. 269–271.
  5. Swedish DNA Project, www.familytreedna.com/public/Sweden?iframe=yresults
  6. www.yfull.com/ytree
  7. www.yfull.com/ytree
  8. www.yfull.com/ytree

Buresläktens äldsta kända historia

Buresläkten är säkerställd, med en kombination av historiska källor och DNA-bevis, tillbaka till början av 1400-talet och den man som Johan Bures släktingar kallade ”Gamle Olof” i Bureå, Västerbotten. Indikationer finns även på att Johan Bures uppgift om att Olofs far hetat ”Herse” möjligen kan stämma.

Det finns på nätet och i enstaka böcker uppgifter om att dessa stamfäder för Buresläkten kan kopplas till medeltida stormän i Medelpad, bland annat den mytiske gestalten ”Fale Bure”. Vetenskaplig källkritisk forskning har visat att dessa släktskap är uppdiktade och inte har stöd i några historiska källor.

Buresläktens kända historia börjar alltså i 1300-talets Bureå i Västerbotten. Det gör släkten till en av de äldsta kartlagda allmogesläkterna i världen och vi sänder en tacksamhetens tanke till salig Johan Bure som för 400 år sedan gav sig i kast med den gigantiska uppgiften att kartlägga tusentals släktingar i sin moders släkt.

Släktens tidigast kända grenar, vilka källkritiskt granskats och visat sig trovärdiga:

Klicka på trädet för en större version.

Källkritiska granskningar av Buresläktens äldre led

Många felaktiga och påhittade uppgifter om Buresläktens äldre historia cirkulerar på nätet, trots att de gång på gång visats inte stämma med verkligheten. Här sammanfattar vi bakgrunden och de viktigaste källkritiska granskningarna som gjorts genom åren:

Uppgifterna om Buresläktens härstamning från medeltida stormän i Medelpad tillkom i en tid då det var mycket viktigt att skaffa sig fina anor, oavsett om de var äkta eller inte. Det var inte Johan Bures släktingar som berättade om en sådan härstamning, det var uppgifter Johan Bure fick från andra håll och som han infogade i sin släktberättelse, sannolikt för att ”förbättra” släktens anor.

Sedan dess har ett antal källkritiska genomgångar visat att berättelserna om Buresläktens härstamning från en Fale Bure i Medelpad de facto är uppdiktade.

För att citera några av de viktigaste:

1926, Svenskt Biografiskt Lexikons artikel om släkten Bure: ”Det har varit en lätt sak för den historiska kritiken att riva sönder denna fantastiska sagovävnad”1

1996, artikel av Urban Sikeborg, Johan Bures släktbok över Bureätten: ”Fale hin unge…hör lika lite som Tor och Oden hemma i någon seriös släkttavla.”2

2014: Artikel på Wiki-Rötter av Urban Sikeborg: ”Nutida påståenden på internet om Bureättens härstamning från medeltida, norrländska stormän är dock felaktiga och historievetenskapligt ohållbara.”3

2014, Urban Sikeborgs artikel, Burestamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge: ”Fale hin unge skulle ha levt omkring år 1200. Han kan därför inte vara far till…Härse i Bure, som rimligen bör ha levt två sekel senare än Fale.”4

IDAG. För påståendena att Buresläkten skulle härstamma från Medelpad finns inget stöd i en enda historisk källa. Det finns inte heller några indikationer i form av DNA-resultat från testade män, som pekar på att Buresläkten skulle ha sitt fäderneursprung i Medelpad.5

De uppgifter som finns om Buresläkten före 1300-talet i Bureå är alltså uppdiktade och bygger på önsketänkanden. Tyvärr förekommer de uppdiktade Buresläktingarna i många släktträd på nätet och lär bli svåra att radera ut. Men det vore en välgärning mot Johan Bure att befria hans gedigna släktutredning över Buresläkten från de påhittade uppgifterna över släktens ursprung.


Källor:

  1. Bure, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17152, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Vennberg.), hämtad 2017-01-10.
  2. Sikeborg, Urban (1996). ”Johan Bures släktbok över Bureätten: tillkomst och tillförlitlighet”. Släktforskarnas årsbok (Stockholm : Sveriges släktforskarförbund, 1995–) 1996,: sid. 245–286
  3. Bureätten, http://wiki.genealogi.se/index.php?title=Bureätten, Wiki-Rötter, hämtad 2017-01-10.
  4. Sikeborg, Urban (2014). ”Bure-stamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge”, sid 19.
  5. Bure-DNA, http://buredna.sjolunds.se, Om DNA-undersökningar kring Buresläkten.

Kan Buresläktens Herse spåras bakåt?

Buresläkten är säkerställd, med en kombination av historiska källor och DNA-bevis, tillbaka till början av 1400-talet och den man som Johan Bures släktingar kallade ”Gamle Olof” i Bureå, Västerbotten1. Indikationer finns även på att Johan Bures uppgift om att Olofs far hetat ”Herse” möjligen kan stämma2.

Det finns på nätet och i enstaka böcker uppgifter om att dessa stamfäder för Buresläkten kan kopplas till medeltida stormän i Medelpad, bland annat den mytiske gestalten ”Fale Bure”. Dessa teorier framfördes första gången i Johan Bures släktbok, men modern källkritisk forskning har visat att dessa släktskap är uppdiktade.

Herse = Herse?

Den centrala länken i den påstådda släktkopplingen är den förste kände mannen i Buresläkten i Bureå, som alltså möjligen hette Herse. Herse bör rent tidsmässigt varit född ca 1350-1360, men det är okänt var.

En teori har framförts om att han skulle vara identisk med en Herse som omnämns i ett medeltida brev år 13743. Källan anger att Herse var son till en Sigurd i Klappsta (som sannolikt kan identifieras som byn Klappsta i Ullånger socken), men enligt teorin skulle denne Herse istället varit son till lagmannen Fartheign Unge i Skön, Medelpad.

För att granska den teorin har en genomgång av bevarade förstahandskällor från den tiden gjorts, vilken har visat att det omöjligen kan vara samma Herse. Den slutsatsen baserar sig på att Herse i det ovan nämnda medeltidsbrevet år 1374, berättas ha följt med på en gränsdragningsresa till Norrbotten tillsammans med bland andra fogden i Hälsingland Torsten Styrbjörnsson. Torsten Styrbjörnsson och även riddaren Nils Abjörnsson som var med på resan, var båda döda långt innan år 13744, så resan hade ägt rum mycket tidigare. Källorna berättar för oss när den skedde: Resan finns omtalad i Åbo domkyrkas Svartbok och ska ha skett 13485. Detta stämmer bra med att Torsten Styrbjörnsson var fogde i Hälsingland åren 1347-486.

Utifrån detta kan vi sluta oss till att Herse redan år 1348 hade uppnått vuxen ålder. Han bör alltså ha varit född senast ca 1328 och kan därmed inte vara identisk med Herse i Bureå, som bör ha varit född ca 1350-1360.

Även om teorin hade visat sig stämma, hade det inte funnits någon koppling på fädernet till Fartheign Unge i Medelpad. Inga historiska källor visar att Herse skulle ha varit son till någon annan än Sigurd i Klappsta, som det skrivs i urkunden år 1374.

Sammanfattning:

  • Kontroll av de medeltida källorna har visat att Herse i Ångermanland inte har något samband med Buresläkten (och inte heller med lagmannen Fartheign).
  • Det finns idag inga kända kopplingar bakåt för Buresläktens ursprung. Buresläktens verifierade historia börjar i Bureå på 1300-talet. Alla släktuppgifter före det måste betraktas som uppdiktade.

Detta kunskapsläge gäller tills antingen nya historiska källor upptäcks eller nya DNA-bevis kan ge ledtrådar till Buresläktens härstamning innan den dyker upp i Bureå på 1300-talet.


Källor:

  1. Flera av Johan Bures släktingar uppgav i intervjuer att Buresläktens stamfader kallades ”Gamle Olof”. Att det finns flera sagesmän gör uppgiften trovärdig.
  2. Endast en av Johan Bures släktingar berättade att Gamle Olofs far hette Herse. Det gör uppgiften osäker, men det är fullt möjligt att han faktiskt hette Herse.
  3. Brev SDHK 10584 i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek.
  4. Torsten Styrbjörnsson var död senast 1361-06-11 enligt brev SDHK 7985 i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek. Nils Abjörnsson var död senast 1359 enligt Äldre Svenska Frälsesläkter, del 1, sid 86.
  5. ÅboSvB s 154 f.
  6. Personhistorisk Tidskrift 1978.

Varifrån kom Johan Bures uppgifter?

Johan Bures släktbok innehåller uppgifter om närmare 2000 ättlingar till Buresläkten. Den innehåller även uppgifter om att släkten skulle härstamma från ”Fale Bure”, en medeltida storman i Medelpad. (Andra personer än Johan Bure har senare utökat släkthistorien med påhittade anor ner till personer som omnämns på runstenar, men det är en annan historia)

Uppgifterna i släktboken är trovärdiga till det sena 1300-talets Bureå, men inte längre bak. Här förklarar vi varför:

Det finns ett missförstånd kring trovärdigheten i de olika delarna av den släkthistoria Johan Bure nedtecknade i släktboken. Den som inte känner till hur släktboken tillkom, kan lätt tro att han fick alla uppgifter i intervjuer med sina egna släktingar, vilka ju borde känna till sin släkt flera hundra år tillbaka.

Men detta är ett vanligt missförstånd. Det var inte Johan Bures egna släktingar som gav honom uppgifterna om släktens härstamning från Fale Bure i Sköns socken, Medelpad. De ca 20 släktingar som Johan Bure intervjuade1 berättade utförligt om släktens härstamning tillbaka till Gamle Olof2 (och i ett fall till Herse3) i Bureå. Dessa män var, enligt släktingarna, Buresläktens tidigast kända anfäder.

De släkttavlor som Johan Bure sammanställt utifrån sina släktingars berättelser är trovärdiga genom att det finns många samstämmiga uppgifter. Att de också är för tiden ovanligt ärliga, i det att de tar upp oäkta barn, frillor och avrättade personer, ökar deras trovärdighet4.

När Johan Bure sedan, den 8/4 1601, besökte Skön socken, fick han av kyrkoherden, Herr Peder (som inte tillhörde släkten), höra legenden om ”Fale hin unge” och se dennes gravsten på kyrkogården5,6. (En berättelse som sannolikt återgår på den Farthæghn Unge, som var underlagman i Medelpad vid 1300-talets mitt).

Detta gjorde av allt att döma så stort intryck på honom att han gav denne Fartheign namnet ”Fale Bure” och införlivade honom i släkttavlan. Det syns tydligt i original-släktboken hur släktens generationer ursprungligen utgått från stamfadern Gamle Olof, vilket Johan Bure senare (med annat bläck) utökade till Fale Bure. Att Johan Bures släktkedja från den fiktive Fale Bure till Buresläkten i Bureå inte kan stämma, visas av att Fale Bure isåfall skulle ha varit minst 150 år gammal när han blev pappa…7

Tillkomsten av släktboken har granskats av Urban Sikeborg, som konstaterar ”Att Gamle Olof en gång varit den äldste förfader som Johan Bure känt till namnet antyds redan av hans sätt att numrera generationerna i marginalen i släktbokens tabeller. Av släktboken i autograf framgår att de flesta av dessa generationsbeteckningar är tillagda i efterhand, med annat bläck, med Fale hin unge i Byrestad i Skön som utgångspunkt.”8

För att förstå hur Bure-genealogin kommit till, och vad som Johan Bure baserat på förstahandsuppgifter från släkten, till skillnad från senare berättelser från helt andra personer, är det viktigt att man källkritiskt studerar hur och när delarna i Johan Bures släktbok skrivits. Det har Urban Sikeborg gjort mer ingående än någon annan. Därför rekommenderar vi att läsa hans artiklar på DVD:n med Johan Bures släktbok i original.


Källor:

  1. Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok, Sikeborg Urban, 2014, sid 24 ff.
  2. Bure-stamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge, Sikeborg Urban, 2014, sid 1 f.
  3. ibid., sid 3 ff.
  4. Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok, Sikeborg Urban, 2014, sid 30.
  5. Johan Bures släktbok i original, insida av omslag och sidan 132 ff.
  6. Sumlen, Johan Bure (Klemmings utgåva 1886), s. 191 f.
  7. En central del i Johan Bures biografi om ”Fale Bure” är att han ska ha deltagit i slaget vid Lena år 1208. Herse, som nämns som Buresläktens stamfar i Bureå, var född ca 1350-1360 och om den Fale Bure som Johan Bure beskrev skulle ha funnits och varit far till Herse, skulle han ha varit över 150 år gammal.
  8. Bure-stamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge, Sikeborg Urban, 2014, sid 1.

Fakta om Buresläkten

Buresläkten, även kallad Bureätten, är en av Sveriges mest kända släkter från medeltiden och släktens historia bygger på Johannes Bureus unika släktbok från början av 1600-talet. Buresläkten är känd ända sedan 1300-talet i Bureå, Västerbotten.

Tyvärr cirkulerar många felaktiga och påhittade uppgifter om Buresläktens äldre historia på nätet, trots att de gång på gång visats inte stämma med verkligheten. Här på Burefakta.se samlar vi de uppgifter om släkten som kunnat verifieras i historiska källor och med hjälp av DNA-bevis. Detta för att du som inte vill ha påhittade personer i ditt släktträd ska kunna kontrollera vad som är verklighet eller uppdiktat.

Läs mer om Buresläktens äldsta kända historia.

 

Var Erik Ångerman Sursills hustru Dordi från Buresläkten?

På nätet finns en spridd felaktig uppgift att hustru Dordi, som var gift med stamfadern för den stora Sursill-släkten i Finland, Erik Ångerman Sursill, skulle ha hetat Dordi Bure. Denna uppgift har inga belägg i varken historiska källor eller i Johan Bures släktbok.

Ursprunget till uppgiften torde vara den anteckning som finns på sidan 160 i Johan Bures originalsläktbok: ””Somblige mene at then store Slächten i Österbotn, som är ifrå Theegh. antingen Erik Ångermans hustrus (Dordijs) eller [’eller’ är ändrat från ett påbörjat ’skall’] [överstruket: thennes] etc. skall wara af Bureätten”.

Bild från Johan Bures Släktbok på DVD, Genealogiska Föreningen och Urban Sikeborg (2014)

Denna vaga notering om att någon av Sursillsläktens stamföräldrar, Erik Ångerman och hustrun Dordi i Teg i Umeå eller möjligen någon släkting till dem, skulle ha tillhört Bureätten har fått finska och svenska släktforskare att tilldela henne namnet Bure. Denna ”Dordi Bure” förekommer i åtskilliga släkttavlor på nätet.

Men Johan Bure själv placerar inte in Dordi bland sina släktingar i sin stora utförliga redovisning av sin mormors Buresläktingar och -förfäder, vilket visar att hon inte tillhörde de kända grenarna av Buresläkten. Uppgifterna om att Dordi var en Bure ska alltså betraktas som ännu en av alla obekräftade Bure-teorier och Dordi ska därmed inte tas upp i några släkttavlor med tillnamnet ”Bure”.

Namnet Dordi, som är utvecklat ut Dorotea, är vanligt i norra Sverige under 1500-talet [Fredriksson. I., Anthroponymica Suecana 7 (1974), sid 167] och senare. Namnet förekommer även på ett tjugotal ställen bland Bureättlingarna i Johan Bures släktbok.